Önskar jag kunde njuta av tiden!

I väntan på kvällsvällingen.

Nu är Bubben 10 månader. Tiden går visst så fort som alla säger att den gör. Jag hoppas på finväder när han fyller 1 år, så vi kan ha tårtkalas ute. Vi har varit på 10 mån kontroll, han hade bara ökat 100g och 1,5cm. Men det beror väl antagligen på att han äntligen börjar försöka röra på sig, för äter gör han som han ska.

Jag har skickat in ansökan om barnomsorgsplats. Hoppas på att få skola in på min favvoförskola den 3 okt. Visst känns det som att han fortfarande är liten då, men dels börjar föräldradagarna sina vid det laget och jag orkar inte vara hemma så länge till. Jag vill jobba, jag längtar så fruktansvärt efter ett jobb!! Jag klättrar på väggarna. Vill inte vara hemma. Får lite smått panik på måndagen när kalendern inte är fullklottrad med tider och saker att göra eller fikaträffar med vänner. Även fast jag ibland har dagar då jag känner att idag vill jag varken träffa nån, eller gå utanför dörren, så kan jag hitta på nåt. Det känns som om jag är inne i en ond cirkel, jag kan inte slappna av och bara ta dagen som den kommer. Och när jag känner så, så får jag dåligt samvete mot Bubben. Dumma onda cirkel!!

Hallå omvärlden

Tänk att lilla charmtrollet blir 10 månader om 10 dagar

Det är idetorka på bloggfronten för min del, så det blir långt mellan inläggen, tyvärr!

Valborgshelgen gick i hundratio knyck till att börja med.

Seth åkte med farmor och farfar till stugan på fre fm. Då klev jag i storstövlarna och blåbrallor och feja och dona ute i paviljongen. Bar ut all bråte och blåste bort all ingrodd smuts med högtryckstvätten sen började jag återställa, så att man ska kunna sitta och ta sig en fika där inne/ute. Visar sen hur det blev, har inte knäppt nå kort ännu, nu är det ju så jäkla kallt så dynor, kuddar och blommor trivs inget vidare där inne/ute.

Lördagen fortsatte i högt tempo ute i trädgården, för att sen avslutas med härligt, trevlig grillfest hos kära vänner. Söndagen gick tyvärr i slowmotion. Trött och seg var bara förnamnet. Det märks att man inte är på kalajs så ofta nu för tiden. Ända fram tills idag har väl segheten satt sina spår, men idag tror jag energin kom tillbaka. Tack å lov, jag som har så mycket jag vill göra här hemma :-)