Får äntligen lite tid att läsa fredagens mora-tidning.

Jag börjar alltid bakifrån, horoskop, dödsannonser, födelsedagar...

men idag kommer jag bara till dödsannonserna,

läser dikten om Dunder Eira och tårarna rinner ner för mina kinder.

I sådana ögonblick känner jag hur lycklig jag är att jag har min lilla son hos mig, frisk och kry. Då känns stunderna när Bubben är kinkig och gnällig och jag är irriterad och frustrerad

väldigt obetydliga.

Jag älskar min lilla familj med hela mitt hjärta

och är tacksam för varje dag jag får vara med mina två prinsar.