Ett leende

Den här veckan har lilleman börjat le när vi larvar oss och pratar med honom. Det är en härlig känsla när man ser hur han börjar utrycka sig med olika grimaser. Han är idag 5 veckor gammal. I måndags var vi på BVC. Han väger nu 4985 g och är 57 cm lång. Så nog finns det rejäl mjölk i tuttarna, jag som har varit lite orolig över fetthalten :-) men jag kan erkänna att jag har börjat ge ersättning på nätterna. Började med det för två veckor sedan, då han ville tutta varannan timme på natten. Det ville inte jag kan jag säga. Tänkte att mjölken kanske var lite blaskig på kvällen och att han skulle stå sig längre med ersättning. Nu känner jag att det är så bekvämt att göra iordning två flaskor på kvällen och bara ta fram när det är matdax, så jag fortsätter nog med det. Nu för tiden tuttar han var tredje timme. Många tycker ju att det är så mysigt och så att amma, men jag tycker faktiskt inte det, jag tycker bara att det är bökigt, jag får mer ont i rygg och axlar än vad jag redan har (trots amningskudde), han får inget bra tag om nipplarna så då använder jag amningnapp men då dreglar han så det bara rinner i mungipan på han plus att det tar lång tid, jag blir oftast bara frustrerad när jag ska amma, några gånger har det funkat bra så det har känts mysigt men det är inte ofta. Har jag en dålig dag då jag är för trött så pumpar jag och jag och ger på flaska och så sitter vi och myser en stund efteråt istället. Lika på natten så går det ju fortare att ge flaskan men även då så sitter vi och myser en stund så han somnar i min famn. Jag tror nog inte att han lider av det ialla fall.

För övrigt så har jag haft min bästa dag idag sen Seth föddes. jag har varit pigg och på bra humör hela dagen fast jag och Seth knappt sovit nå inatt. Vi har haft myspys hela förmiddagen, pappan har varit hemma och ätit lunch med oss, vi har pysslat lite och haft besök av mina jobbarkompisar. Nu återstår bara att äta kvällsmacka och se hur den här natten kommer bli.