Precis innan vi ska ta en promenad i går kväll, jag skulle bara byta tröja och dom två hinner somna på soffan.
Vilken omställning det är att bli förälder, man får verkligen veta att saker sker inte på mina villkor längre på dagarna. Än så länge känns det som att vi går runt här hemma som i koma och bara äter, sover och byter blöja. Men vi ska väl försöka fixa fram lite rutiner snart. Vi har haft lite besök sedan vi kom hem. Seths farmor, farfar, gammelfarmor, mormor och morbror har bla varit på besök.
Farmor var så snäll och gjorde middag och tog med till oss på måndagskvällen, så åt vi tillsammans, och idag kom mormor precis då vi försökte äta frukost samtidigt som Seth var kinkig och ville inte alls vara nån annanstans än i famnen. Jag var så hungrig och trött så jag trodde jag skulle till och storgråta (har ammat varannan timme de senaste två dygnen)
Peter var också på lite dåligt humör. Det sista jag kände för var att få besök. Men mamma tog Seth så vi kunde få äta klart. Efter en stund kom en till bil in på gården, då kände jag att tårarna kom. Fan också, kan jag bara få va ifred kände jag. Jag skyndade mig upp i sovrummet innan peters vän kom in, Lade mig och grät så tårarna sprutade, fast jag inte riktigt visste varför. Sen somnade jag en stund. Det är ju det här man har hört om, att man blir ledsen för minsta lilla när hormonerna börjar ställa om sig. När jag vaknade hade vännen åkt och Seth hade varit lugn i mormors famn hela tiden. Det är sån här hjälp från familjen som man verkligen uppskattar nu känner jag. Små enkla saker som är guld värd.
Igår var Olli här på hembesök från BVC, det gick bra och var trevligt. Hon hade även med sig vågen så vi kunde kolla så han har gått upp i vikt sen vi kom hem.
Från 3700g till 3880g på tre dygn. Bra jobbat grabben!!
Vi tog våran första promenad med vagnen igår kväll, Haha(ironi) ända ner till OK macken orkade jag. Men det strama rejält i magen, så det gick rätt så sakta att gå. Men skönt var det att få röra lite på sig och få frisk luft. Seth sov som en stock i vagnen.
Nu ska jag återgå till äta sova byta blöja sysslorna :-)
.jpg)
Finaste Seth, vilket vackert barn! Jag känner igen mej jätte mycket i det du skrivet om Johanna. Jag har gråtit å gråtit å åter gråtit då killarna va nyfödda... Å så kände jag mej så otroligt ensam i det. Å varför man är så himla ledsen emmelanåt är så svårt att sätta fingret på- för egentligen är man ju bara såå himla lycklig. Jadu- känslor kan verkligen pendla upp å ner. Å allt är inte bara rosenskimrande då det kommit en ny liten familjemedlem. Samtidigt är det det mest fantastiska som finns! Kramar till er.
SvaraRaderaSkickar en massa kramar och tankar till er.
SvaraRaderaMina hormoner var som värst innan de kom ut.
Då grinade jag för minsta lilla, gick upp o la mig ofta i sängen och grät för mig själv.
Ta emot all hjälp du kan när det är så jobbigt.
Jag hade det lika med Nattis, sov aldrig och då hade jag sån tur att min svärmor var sjukskriven då och kunde ta henne några timmar varje dag o ut o gå.
Kram
sv; Tusen tack Johanna!
SvaraRaderaDet är nog en väldigt stor omställning jag har att vänta mig, precis som du beskriver...
Gud så söt han är lillkillen=)
Kram!!
Hjälp med det lilla är verkligen som du säger...va glad att du har det du har och va rädd om det.. jag har ingen som kommer å hjälper mig sådär.... Fin gosse ni fårr verkligen. synd att ni skulle bort just idag..hoppas du kanske kan imorrn annars om du är trött å inte vill ha nå besök så får du säga till. Just nu har jag en sån tur att mamma hjälper mig å ge dem banan så jag kan sitta vid datorn en liten stund... hoppas hon kan hjälpa mig med twinsen imorrn med så jag kan åka hem å fixa lite eller vila lite... efter att jag tittan in hos dig en sväng såklart om du orkar med det.. kramar om er gosingar så hörs vi av vännen....
SvaraRadera