måndag 15 februari 2010

Ultraljud i V.19+6


Idag fick vi äntligen se vårat lilla bustroll. Vilken underbar känsla. Det känns som det var en evighet sen kallelsen damp ner i brevlådan. Det var ju en underbar känsla när jag tittade på den nykissade stickan för flera månader sen, men det här var ännu bättre.
Peter var så klart med, och han var nog lite nervös. Jag hade ögonen klistrade på dataskärmen hela tiden så jag inte skulle missa en enda rörelse bebben gjorde, så jag hade ingen koll på hur Peter reagerade när han fick se den lilla ligga där och vinka till oss. För det gjorde han/hon, flera gånger spretade han/hon med fingrarna. Det var full fart där inne, så barnmorskan hade lite svårt att få den att ligga som vi ville så vi skulle kunna se att alla kroppsdelar satt där dom skulle. Allt såg bra ut och det var till och med så att vi fick ett nytt datum, det trodde jag inte. Förut var vi beräknade till den 12 juli men nu vill han/hon tydligen ut redan den 5 juli. Men hur blir det då, är vi bara i v18+6 i så fall, eller blir det v20+6, nu måste jag tänka efter... Hjälp mig nån??
Som ni kanske förstår så har vi inte tagit reda på om det blir just en han eller hon. Vi vill nämnligen att det ska få bli en överraskning.
När vi gick därifrån gav Peter ifrån sig en stor suck, han tyckte att minutrarna när vi gick igenom alla kroppsdelar var hur långa som helst, han hade bara suttit och väntat på att hon skulle tala om att allt var bra. Lilla vännen min, det märks redan nu att han kommer bli en ansvarsfull beskyddande far!

3 kommentarer:

  1. Mysigt värre det där med ultraljud, den där härligt pirrande känslan man får i magen och sen ligger man där på britsen med kall gele på magen och bara ler...underbart! :) Kram

    SvaraRadera
  2. Å herregud vad spännande, efter detta kommer tiden bara att springa iväg o sen sitter ni där med ert lilla troll i famnen:) Jag är lite avis, det är helt fantastiskt det ni har framför er!!
    Jag kan knappt bärga mig tills jag får uppleva det igen:)
    Kram på er Sara o Melker

    SvaraRadera
  3. Visst är det fantastiskt att få se sitt älskade barn för 1a gången? =) Leon såg vi redan i v 9 då svärmor skickade in mej pga smärtor i magen. Jag grät en tår då jag såg det lilla grodynglet =) Å pappa Thord tyckte det såg ut som en räka... Vad tror du att det är för en liten krabat där inne?

    SvaraRadera