v 17

Min kära Peter är så omtänksam. Han talar om för mig var dag hur snygg och sexig han tycker jag är. Jag håller oftast dock inte med honom. 5kg har vågen ökat, så nu ligger jag på den vikt jag hade för två år sen, och som jag inte alls trivdes med, men jag får glädjas åt att det bara är tillfälligt. Jag saknar boxningen nå fruktansvärt och längtar till hösten då jag kan köra igång med den igen.
Det positiva med graviditeten än så länge (peppar peppar ta i trä) är att jag mår så himla bra. Det var bara i v 6-12 jag var väldigt trött och brösten var lite ömma. Så det är bara det som är lite ovant, att ha fått större boobisar och mage. Peter är ju så klart glad över boobisarna men vilken karl skulle inte vara det, haha.
Här om kvällen låg vi på soffan och hade sagostund. Jag slog vad med honom om att jag var mycket bättre än honom på att läsa saga eftersom jag läser saga på dagis stup i kvarten och han aldrig i sitt liv har gjort det. sagt och gjort, jag började läsa "De tre små grisarna" med lite fniss här och där mellan orden. Man är ju inte direkt van att läsa högt för sin sambo. Det gick ju bra, men jag måste säga att Peter va helt kung på att läsa, vilken inlevelse han hade när vargen skull pusta och frusta på den lilla grisens hus. Han vann helt klart, och jag fick mig världens asgarv för en stund. Nu vet vi vem som kommer bli förste sagoläsare när det blir dags.