Det börjar bli jobbigt att inte veta!

Höstbilder från farstukvisten


För att var helt ärlig så börjar det bli jobbigt nu, man funderar och funderar, hur ska vi göra.

Så här ligger det till, för att göra en lång historia kort: Vårat hus ligger bredvid riksväg 45, som har blivit en europaväg. Den har inte den standard den egentligen ska ha, så därför ska den byggas om. Och då ska vägen gå rakt över våran farstukvist. I många, många år har det varit frågan om vägen ska byggas, och vart den ska byggas. För ca två år sen blev det fastställt att den ska byggas och att den ska gå som sagt va rakt på vårat hus. Nu väntar vi på frågan, NÄR ska den byggas. Vi skulle få nåt form av besked under 2009, och nu börjar 2009 faktiskt att lida mot sitt slut, och vi har inte hört något. Med tanke på att vi fortfarande är rätt så unga så vill vi ha ett hus som vi kan göra om precis som vi vill ha det, inredningsmässigt och med uthus och garage mm. Så nu står vi i val och kval hur man ska göra.
SKA VI bo kvar i huset som det är tills vidare och låta våra husdrömmar bara vara drömmar? Nej!
SKA VI bo kvar och renovera och lägga ut pengar, som vi troligen inte får tillbaka den dag kommunen tänkt lösa in huset, när det nu blir, om 2år eller om 10år? Hmm!
SKA VI köpa ett annat hus? Sälja det vi har i dagsläge, eller kanske hyra ut till någon? Hmm!
Frågorna snurrar verkligen runt i skallen nu alltså.
Det är ju faktiskt våran framtid vi planerar. Att få bo i ett hus, på en gård, där man trivs, och kan känna sig trygg. Där våra barn ska växa upp och känna sig trygga. Jag är ingen människa som vill flytta i onödan. Det hus vi ska bo i, vill jag kunna kalla för MITT HEM en lång tid framför mig.